lonelymajsan

I dag har det gått 3 dar sedan dottern flög över Atlanten för att aupaira i ett år hos familj i staterna. På tisdag gick jag omkring som en äggsjuk höna och började nästan gråta varje gång som jag tog i något som tillhör Elin. Nu först förstår jag vad folk menar med separationsångest!! Tack snälla Maggan och AnneLi som tog med mig ut på skidtur så jag fick annat att tänka på! Som tur var fick jag höra hennes röst i telefon igår och hon lät glad och positiv, skööööönt!